Är det rätt?
Är det rätt att det alltid slutar på samma sätt? Är det rätt att jag blir utfryst och hånad för att jag gjorde som alla andra - uttryckte mig själv? Är det rätt för dig att inte respektera mig och mina åsikter när jag försöker respektera dina?
Det finns ett stort problem med den svenska yttrandefriheten, och det är att den är otroligt begränsad. I teorin ska alla få tycka och tänka vad de vill (tack och lov), men i praktiken är det ju självklart inte så. Vi åker inte direkt in i fängelse för att vi yttrar oss, men att bi socialt utfryst och utstött och känna sig som ett missfoster kan kännas precis lika illa.
Jag har fått kommentarer över mina åsikter, samt vad jag har skrivit på bloggen, vilket jag i och för sig förväntar mig att få, jag tycker ju och tänker inte precis som någon annan, vem gör det? Men det finns en klar och tydlig norm bland ungdomarna i det svenska samhället, trots att de flesta inte erkänner det. Allt det där bullshittet om att "man får vara sig själv" och "ingen ska påverkas negativt av att man tycker på ett speciellt sätt" är rent hyckleri.
Kommer jag och säger att jag kanske gillar religion, att jag t.o.m. är troende (åh nej!), eller att jag kanske inte tycker att abort är moraliskt rätt, eller att jag inte tycker att hbtq borde vara så överflödigt och maxat som det har blivit, så är det självklart att jag får skit för det. Men vemsomhelst får komma fram till mig och säga att jag är en konservativ, hjärnlös, iq befriad homofob som är dum i huvudet, utan att någon lyfter ett öga. Är det rätt?
Låt mig säga såhär: Jag har anledning att tycka och tänka som jag gör, och jag tror inte att det är för att jag är iq befriad, tvärtom. Mina tankar har tvingat mig till att se saker ur många perspektiv, och jag försöker mitt bästa med att förstå svenska ungdomar och deras ideal, för jag vill bara vara en i mängden. Jag är så trött på att hela tiden bli anklagad och hånad över bagateller som mina åsikter, i ett land där det förväntas att man ska få säga vad man tycker utan några vidare sanktioner.
Innan jag får skit för den där hbtq grejen, som jag tror att de flesta blossat över, så vill jag börja med att säga att jag tror på människors lika värde i grunden, jag tror dock det är omöjligt att behandla människor lika i praktiken. Men jag försöker se människor som det de är - individer. Inte homosexuella, inte färgade, inte invandrare - individer, vilket är otroligt svårt för människor placerar automatiskt varandra i olika fack, oavsett hur mycket vi än försöker eliminera det. Det är så vi tänker. Det är därför jag tycker det är rätt komiskt när människor säger att hbtq är precis samma som att vara heterosexuell och borde ses på samma sätt. Om det nu borde det, varför sätter vi fortfarande hbtq personer i ett speciellt fack, och varför är fortfarande sexualitet så viktigt för oss, trots att vi försöker radera det?
Det är för att det är så djupt inpräntat i samhället, och vi försöker snabbt få en uppfattning över en person, genom i detta fallet deras sexualitet. Och helt ärligt, stereotyperna för hbtq personer är ganska hemska, löjliga och speglar inte alls verkligheten. Så jag är faktiskt inte alls emot hbtq personer, tvärtom, men jag är emot att man ska börja nedvärdera heterosexuella personer och få heterosexualitet att framstå som något dåligt, vilket jag uppfattar är det som händer just nu, och även är lätt hänt när en minoritet tar plats. Vid befrielsen av slaveriet t.ex. sågs ju vita människor, särskilt män, som barbariska, hemska och hjärtlösa. Men bara 50 år tidigare var vithetsnormen ett mycket eftersträvansvärt ideal och vita män sågs som starka, intelligenta och de sågs som räddare i nöden.
Och personer som kallar mig för homofobisk vet verkligen inte vad en homofob är. Det är hemskt att människor ska behandlas illa p.g.a. deras sexualitet, deras identitet, deras sätt att vara på, och deras åsikter. Men jag tänker inte slänga mig ner och kyssa någons fötter för att denne är homosexuell eller dylikt, jag hade kunnat göra det baserat på hur den personen faktiskt är, regardless över hans/hennes sexuella läggning eller identitet.
Så förlåt mig för att jag inte har på mig regnbågsfärgade kläder och pryder min väska med prideflaggor, men det är helt enkelt inte min stil, och speglar inte riktigt vad jag vill åstadkomma. Folk som har det får jättegärna ha det, och det har jag all respekt för. Tyvärr har jag inte upplevt att denna respekt är ömsesidig.
Så är det rätt att jag ska bli dumförklarad för att jag tänker på ett visst sätt, såsom färgade människor, kurder, homosexuella, transsexuella, bisexuella m.fl. har varit i flera århundraden? För isåfall så gör ni precis det som ni kämpar emot.
Ha respekt för varandra, ingen förtjänar att bli smutskastad för den man är.
Det finns ett stort problem med den svenska yttrandefriheten, och det är att den är otroligt begränsad. I teorin ska alla få tycka och tänka vad de vill (tack och lov), men i praktiken är det ju självklart inte så. Vi åker inte direkt in i fängelse för att vi yttrar oss, men att bi socialt utfryst och utstött och känna sig som ett missfoster kan kännas precis lika illa.
Jag har fått kommentarer över mina åsikter, samt vad jag har skrivit på bloggen, vilket jag i och för sig förväntar mig att få, jag tycker ju och tänker inte precis som någon annan, vem gör det? Men det finns en klar och tydlig norm bland ungdomarna i det svenska samhället, trots att de flesta inte erkänner det. Allt det där bullshittet om att "man får vara sig själv" och "ingen ska påverkas negativt av att man tycker på ett speciellt sätt" är rent hyckleri.
Kommer jag och säger att jag kanske gillar religion, att jag t.o.m. är troende (åh nej!), eller att jag kanske inte tycker att abort är moraliskt rätt, eller att jag inte tycker att hbtq borde vara så överflödigt och maxat som det har blivit, så är det självklart att jag får skit för det. Men vemsomhelst får komma fram till mig och säga att jag är en konservativ, hjärnlös, iq befriad homofob som är dum i huvudet, utan att någon lyfter ett öga. Är det rätt?
Låt mig säga såhär: Jag har anledning att tycka och tänka som jag gör, och jag tror inte att det är för att jag är iq befriad, tvärtom. Mina tankar har tvingat mig till att se saker ur många perspektiv, och jag försöker mitt bästa med att förstå svenska ungdomar och deras ideal, för jag vill bara vara en i mängden. Jag är så trött på att hela tiden bli anklagad och hånad över bagateller som mina åsikter, i ett land där det förväntas att man ska få säga vad man tycker utan några vidare sanktioner.
Innan jag får skit för den där hbtq grejen, som jag tror att de flesta blossat över, så vill jag börja med att säga att jag tror på människors lika värde i grunden, jag tror dock det är omöjligt att behandla människor lika i praktiken. Men jag försöker se människor som det de är - individer. Inte homosexuella, inte färgade, inte invandrare - individer, vilket är otroligt svårt för människor placerar automatiskt varandra i olika fack, oavsett hur mycket vi än försöker eliminera det. Det är så vi tänker. Det är därför jag tycker det är rätt komiskt när människor säger att hbtq är precis samma som att vara heterosexuell och borde ses på samma sätt. Om det nu borde det, varför sätter vi fortfarande hbtq personer i ett speciellt fack, och varför är fortfarande sexualitet så viktigt för oss, trots att vi försöker radera det?
Det är för att det är så djupt inpräntat i samhället, och vi försöker snabbt få en uppfattning över en person, genom i detta fallet deras sexualitet. Och helt ärligt, stereotyperna för hbtq personer är ganska hemska, löjliga och speglar inte alls verkligheten. Så jag är faktiskt inte alls emot hbtq personer, tvärtom, men jag är emot att man ska börja nedvärdera heterosexuella personer och få heterosexualitet att framstå som något dåligt, vilket jag uppfattar är det som händer just nu, och även är lätt hänt när en minoritet tar plats. Vid befrielsen av slaveriet t.ex. sågs ju vita människor, särskilt män, som barbariska, hemska och hjärtlösa. Men bara 50 år tidigare var vithetsnormen ett mycket eftersträvansvärt ideal och vita män sågs som starka, intelligenta och de sågs som räddare i nöden.
Och personer som kallar mig för homofobisk vet verkligen inte vad en homofob är. Det är hemskt att människor ska behandlas illa p.g.a. deras sexualitet, deras identitet, deras sätt att vara på, och deras åsikter. Men jag tänker inte slänga mig ner och kyssa någons fötter för att denne är homosexuell eller dylikt, jag hade kunnat göra det baserat på hur den personen faktiskt är, regardless över hans/hennes sexuella läggning eller identitet.
Så förlåt mig för att jag inte har på mig regnbågsfärgade kläder och pryder min väska med prideflaggor, men det är helt enkelt inte min stil, och speglar inte riktigt vad jag vill åstadkomma. Folk som har det får jättegärna ha det, och det har jag all respekt för. Tyvärr har jag inte upplevt att denna respekt är ömsesidig.
Så är det rätt att jag ska bli dumförklarad för att jag tänker på ett visst sätt, såsom färgade människor, kurder, homosexuella, transsexuella, bisexuella m.fl. har varit i flera århundraden? För isåfall så gör ni precis det som ni kämpar emot.
Ha respekt för varandra, ingen förtjänar att bli smutskastad för den man är.
Kommentarer
Skicka en kommentar