Genushets

Jag vet inte hur det är att vara osäker på sitt kön. Jag vet inte hur det är att behöva tvingas till att vara ett kön som känns så fel, så trångt, så "inte jag".

Det är kanske just p.g.a. detta, eller p.g.a. att samhället hjärntvättat mig eller vad vet jag, men jag kan helt enkelt inte se det lika naturligt med ett tredje kön som med män eller kvinnor.

Detta betyder dock inte att jag är kritisk eller att jag hyser avsky till personer som inte vill identifiera sig som varken man eller kvinna, det enda jag säger är att jag tror (eller ja, jag vet) att det handlar om så mycket mer än bara vilket kön man tillhör. Visst, det är en stor del, men det är starkt kopplat till ens identitet overall. Och vad är det som säger att heteropersoner inte kan vara osäkra på sin identitet, eller sitt kön?

Även om heteromänniskor inte är lika utsatta som hbtq personer, så strävar alla människor praktiskt taget efter samma sak, och det är samhörighet. Jag tycker det är jättebra att världen börjar få upp sina ögon och vidgar sina vyer, men nu kommer problemet... man tvingar på genuspedagogik och hbtq ideal på personer som inte är särskilt intresserade i detta.

Jag har upplevt många gånger att jag är konstig för att jag inte upplever klyvning när det gäller mitt kön, eller att jag ska behöva skämmas för att säga att jag är stolt över att jag är heterosexuell (vilket är ganska så absurt ändå, att man ska definieras utifrån vem man blir attraherad av, från båda hållen). Jag tycker att snarare än genuspedagogik här och var borde man höja acceptansen och respekten för varandra, oavsett identitet, etnicitet, ålder m.m.
Och det är ingen konstighet att det kommer uppstå nya olikheter om man nu försöker släta ut könsrollerna. Andra människor kommer bli diskriminerade, andra människor kommer försöka kämpa är sina rättigheter, det är så det funkar.

Jag är bara allmänt trött på all genus - och feminism hets i skolan. Jag kommer ihåg en gång, jag sa att jag inte var en feminist, och en tjej kom direkt med frågan "är du inte för män och kvinnors lika rättigheter??" Bara i den meningen är det tydligt vilka ideal man ska ha. Man ska vara för jämlikhet, man ska vara superfeminist, och gå runt med "we can do it" loggor på väskan.

Jag är inte för jämlikhet, för att det kommer inte funka, det har aldrig funkat och kommer aldrig att funka. Man kan inte släta ut människors egna identiteter och göra alla lika varandra, för att vi alla har så olika egenskaper, både miljömässigt konstruerade men även genetiska. Och total jämlikhet hade lett till totalkaos, det hade funkat i max 1 minut, innan någon skulle börjat klaga och stått upp för sina individuella rättigheter.

Så at the end of the day,  jag gillar inte att folk ska försöka pränta in i mig att ett tredje kön är naturligt, och underbart, och dadada. Jag vill höja respekten och acceptansen för hbtq människor, för att de är precis det, människor. Men jag tänker inte gå här och skapa en pride parad i deras ära, eller hänga en regnbågsflagga på min balkong. Jag tänker behandla dem som människor, och med den rättvisa dem förtjänar, men jag tänker inte behandla dem som några överordnar som jag måste slava mig för. Punkt.

Kommentarer

Populära inlägg