Min reaktion till Vindögat, Natti from Hell m.fl.
"Tja tja bloggen". Det är så flera tusentals bloggare har startat sina blogginlägg och eventuella vlogs, däribland två youtube vloggerskor som jag stötte på för ett par år sedan, Hanna Widerstedt och Natti from Hell.
Jag vill börja diskutera Natti, då hennes kontroversiella videor inte längre är uppe på YouTube. För det första så kallade hon sig själv för "AspergerNatti" vilket är ungefär samma sak som att säga att en ko skäller. Hennes videor handlade bl.a. om att "ointelligenta och fula" människor inte ska ha samma rättigheter som andra "fina" människor, då självklart som hon själv, och mest en massa prat om hur fantastisk hon är.
Nu kan man nog tro att jag ska diskutera över hur vrickade hennes åsikter är, men det tänker jag faktiskt inte då hela youtube är fyllt med arga kommentarer till hennes uttalanden. Men här kommer en plot twist: Hon skådespelade. That's right. Vi slösade all vår energi och vårt engagemang om rättvisa på en människa som tyckte det skulle vara kul att göra sig löjlig bakom en videokamera och dela med sig detta på sociala medier.
Problematiken med detta är då att verkligheten inte är ett skämt. Vad jag hörde så skadade folk sig själva och begick t.o.m. självmord p.g.a. hennes lilla "skämt".
Vi går vidare till Hanna Widerstedt, den smala blondinen som klippte sönder sin Chanel väska för tiotusentals kronor för att hon kände för det, och förespråkade om den typiska fjortisdrömmen: pengar, skönhet och sex. Maaaaassa sex. Självklart var ju hon fejk hon med, men oj va roligt! Hahaha, fast vänta nu? Det är ju faktiskt folk som henne som många flickor ser upp till, ofta omedvetet. Den här typen av total fysisk perfektion, som ärrar många tjejer (och killar) för livet, då det är ouppnåeliga ideal och man ofta känner sig värdelös när man inte kan uppnå det omöjliga.
Även om hon nu var fejk, finns det tusentals tjejer som fått bilden över hur en kvinna ska vara. För vad har dessa två gemensamt? Båda har fått enormt mycket uppmärksamhet.
Så man får uppmärksamhet om man gör något knasigt, detta är något som mååånga har snappat upp på. Den där superfeministen vindögat, som visade sig vara en bluff från typ flashback med. Vår girighet efter uppmärksamhet har börjat stiga oss över huvudet, helt ärligt.
Samtidigt har jag, som så många andra, fått höra att "attention whore" är det värsta man kan vara. Så man får inte söka uppmärksamhet? Men vårt behov av uppmärksamhet är större än någonsin? För innerst inne tror jag att vi alla är attention whores. Innerst inne behöver vi alla uppmärksamhet, för det räcker inte för oss att vi får det av vänner och familj eller hur? Nej vår sociala arena sträcker sig över hela världen, vilket gör att man känner sig otroligt liten och värdelös.
Men om jag säger såhär: Testa att vara helt osynlig (och då menar jag inte att fuska som att gömma sig under sängen). Gå ut på stan och se om ingen tittar på dig, om ingen flyttar sig för dig, om ingen pratar med dig. Det går inte. För, världen har inte vuxit så mycket som den känns att den har, och vi har därmed inte heller krympt. Vi är bara mer medvetna om vad som finns därute, och det är hemskt att man ska känna sig mindre mänsklig för det. Om något borde man väl känna sig mer mänsklig, för att vi delar hem med 9 miljarder andra människor, som alla är unika.
Men vi vill inte inse det, vill vi? Innerst inne vill vi väl vara ensamma, så att vi kan känna oss speciella, vilket vi redan är. Problemet ligger i en själv, man är inte speciell för en själv! Och då kanske det inte räcker med att ens nära och kära ger en uppmärksamhet, då behöver hela världen behöva se dig, för att du inte kan se dig själv.
Och det är en farlig spiral att gå i. För det kan leda till att du gör extrema saker, pushar sina gränser, för att bli sedd (även om det skulle innebära att folk hatar dig).
Då har jag två frågor: 1) Skulle du vilja vara som Natti from Hell, Hanna Widerstedt och Vindögat? Någon som uttrycker absurda åsikter bakom en datorskärm vilket gör att andra blir sårade/ negativt påverkade?
2) Vad är det du ser i spegeln? Ser du vad du tycker om dig själv, vad du skulle vilja tycka om dig själv? Testa då att se vad andra hade kunnat tycka om dig, ur ett realistiskt plan. Lättare sagt än gjort, men gör det för att se hur tusentals människor ser dig varje dag, och jämför det med att framstå som en psychotic bitch på nätet. Tro mig, du kan vara lika hemsk som Anders Breivik, och lika hatad som Justin Bieber, men det är fortfarande mycket, mycket bättre, än att låtsats vara någon du inte är.
(Väldigt väldigt flummigt inägg, men anledningen till att jag tog upp Natti, Hanna och Vindögat är för att dessa nätbomber gjorde det de gjorde för att de ville ha folks reaktioner. Antingen hade de jävligt tråkigt en fredag kväll, eller så hatade de hela mänskligheten och ville göra alla upprörda, eller så varde inte tillräckligt säkra, antingen i sig själva eller ute bland folk, så att de ville ha vilka reaktioner som helst, bara för att bli hörda/sedda, vilket är himla destruktivt)
Jag vill börja diskutera Natti, då hennes kontroversiella videor inte längre är uppe på YouTube. För det första så kallade hon sig själv för "AspergerNatti" vilket är ungefär samma sak som att säga att en ko skäller. Hennes videor handlade bl.a. om att "ointelligenta och fula" människor inte ska ha samma rättigheter som andra "fina" människor, då självklart som hon själv, och mest en massa prat om hur fantastisk hon är.
Nu kan man nog tro att jag ska diskutera över hur vrickade hennes åsikter är, men det tänker jag faktiskt inte då hela youtube är fyllt med arga kommentarer till hennes uttalanden. Men här kommer en plot twist: Hon skådespelade. That's right. Vi slösade all vår energi och vårt engagemang om rättvisa på en människa som tyckte det skulle vara kul att göra sig löjlig bakom en videokamera och dela med sig detta på sociala medier.
Problematiken med detta är då att verkligheten inte är ett skämt. Vad jag hörde så skadade folk sig själva och begick t.o.m. självmord p.g.a. hennes lilla "skämt".
Vi går vidare till Hanna Widerstedt, den smala blondinen som klippte sönder sin Chanel väska för tiotusentals kronor för att hon kände för det, och förespråkade om den typiska fjortisdrömmen: pengar, skönhet och sex. Maaaaassa sex. Självklart var ju hon fejk hon med, men oj va roligt! Hahaha, fast vänta nu? Det är ju faktiskt folk som henne som många flickor ser upp till, ofta omedvetet. Den här typen av total fysisk perfektion, som ärrar många tjejer (och killar) för livet, då det är ouppnåeliga ideal och man ofta känner sig värdelös när man inte kan uppnå det omöjliga.
Även om hon nu var fejk, finns det tusentals tjejer som fått bilden över hur en kvinna ska vara. För vad har dessa två gemensamt? Båda har fått enormt mycket uppmärksamhet.
Så man får uppmärksamhet om man gör något knasigt, detta är något som mååånga har snappat upp på. Den där superfeministen vindögat, som visade sig vara en bluff från typ flashback med. Vår girighet efter uppmärksamhet har börjat stiga oss över huvudet, helt ärligt.
Samtidigt har jag, som så många andra, fått höra att "attention whore" är det värsta man kan vara. Så man får inte söka uppmärksamhet? Men vårt behov av uppmärksamhet är större än någonsin? För innerst inne tror jag att vi alla är attention whores. Innerst inne behöver vi alla uppmärksamhet, för det räcker inte för oss att vi får det av vänner och familj eller hur? Nej vår sociala arena sträcker sig över hela världen, vilket gör att man känner sig otroligt liten och värdelös.
Men om jag säger såhär: Testa att vara helt osynlig (och då menar jag inte att fuska som att gömma sig under sängen). Gå ut på stan och se om ingen tittar på dig, om ingen flyttar sig för dig, om ingen pratar med dig. Det går inte. För, världen har inte vuxit så mycket som den känns att den har, och vi har därmed inte heller krympt. Vi är bara mer medvetna om vad som finns därute, och det är hemskt att man ska känna sig mindre mänsklig för det. Om något borde man väl känna sig mer mänsklig, för att vi delar hem med 9 miljarder andra människor, som alla är unika.
Men vi vill inte inse det, vill vi? Innerst inne vill vi väl vara ensamma, så att vi kan känna oss speciella, vilket vi redan är. Problemet ligger i en själv, man är inte speciell för en själv! Och då kanske det inte räcker med att ens nära och kära ger en uppmärksamhet, då behöver hela världen behöva se dig, för att du inte kan se dig själv.
Och det är en farlig spiral att gå i. För det kan leda till att du gör extrema saker, pushar sina gränser, för att bli sedd (även om det skulle innebära att folk hatar dig).
Då har jag två frågor: 1) Skulle du vilja vara som Natti from Hell, Hanna Widerstedt och Vindögat? Någon som uttrycker absurda åsikter bakom en datorskärm vilket gör att andra blir sårade/ negativt påverkade?
2) Vad är det du ser i spegeln? Ser du vad du tycker om dig själv, vad du skulle vilja tycka om dig själv? Testa då att se vad andra hade kunnat tycka om dig, ur ett realistiskt plan. Lättare sagt än gjort, men gör det för att se hur tusentals människor ser dig varje dag, och jämför det med att framstå som en psychotic bitch på nätet. Tro mig, du kan vara lika hemsk som Anders Breivik, och lika hatad som Justin Bieber, men det är fortfarande mycket, mycket bättre, än att låtsats vara någon du inte är.
(Väldigt väldigt flummigt inägg, men anledningen till att jag tog upp Natti, Hanna och Vindögat är för att dessa nätbomber gjorde det de gjorde för att de ville ha folks reaktioner. Antingen hade de jävligt tråkigt en fredag kväll, eller så hatade de hela mänskligheten och ville göra alla upprörda, eller så varde inte tillräckligt säkra, antingen i sig själva eller ute bland folk, så att de ville ha vilka reaktioner som helst, bara för att bli hörda/sedda, vilket är himla destruktivt)
Bra skrivet!
SvaraRadera