Ska vi spela teater?

En sak som jag har grubblat på alldeles för länge är vilka jävla mytomaner människor är. Och framför allt, hur bra skådespelare vi alla är.

En människa kan seriöst gå från att betyda allt för dig till att vara en främling, bara på några sekunder. Så, så är allt som någonsin betydde något för dig bortblåst, och du måste starta om på nytt.

Såg en film för längesen på youtube "Strangers Again" som handlar om just detta. Att ena dagen har man sin kärlek i sin famn och är lyckligast i världen, andra sekunden är samma person en främling som du möter på gatan. Hemskt att det är så, och att det är enda sättet att komma över känslorna man haft med den personen, för att man vet att det inte kommer bli några fler.