Det var ett tag sen

Wow det var ett tag sedan jag bloggade..
Sista året på Spyken. Bara när jag skriver den meningen inser jag hur snabbt åren har flugit förbi, och hur mycket jag har förändrats som person.

Håller på med mitt gymnasiearbete just nu, och jag hamnade här efter jag hade sett hur älskad min kära vän Karla är.
Det är fantastiskt, hon kan verkligen komma överens med alla. Folk hade kunnat hoppa framför tåg för henne, och hon hade kunnat göra detsamma utan tvekan. Hon har ett hjärta av guld.

Hela mitt liv har det känts som att jag stått i skuggan av henne (vanligtvis brukar jag bara skriva dolda budskap på denna bloggen men eftersom ingen läser min blogg tänkte jag skippa bullshittet), känt mig hårdhjärtad jämfört med henne. Det gör jag fortfarande.

Kommer ihåg den känslan jag fått gång på gång när jag ser henne skratta med någon annan, och jag sitter ensam i ett hörn och bara observerar och drömmer.

Ibland kan jag tro att jag är en bra människa. Ibland vågar jag tror det. Men jag är faktiskt en riktig bitch, vilket nog är en anledning till att folk inte gillar mitt umgänge. Jag kan vara grymt störig och osäker, grymt elak....
Förstår folk inte? Jag har samma hjärta som karla, jag kan bara inte visa det. Jag vill bara folk det allra allra bästa, och jag hade inte tvekat om det innebar att sätta mig själv i sista rummet.

Vart vill jag komma nudå? Jag vet faktiskt inte. Antar att det handlar om att.... de människor som verkar hårda och hemska på utsidan, kanske i verkliga fallet är goda och mjuka på insidan och har mycket kärlek att erbjuda....

Jag vet inte.