Separatism

Som alltid på Socialpsykologin så är vi inne och snurrar på en massa djupa, komplicerade och intressanta ämnen.

Just nu debatterar vi om kostnären Makode Linde, en mycket provocerande konstnär som skapat begreppet "tårtgate", alltså att han bakade en tårta föreställande en stereotypisk afrikansk kvinna med svart marsipan, stor och röd mun, och stora tydliga former. Kulturministern skar i tårtan medan Makode föreställde huvudet och skrek samtidigt.
Han ville helt enkelt skapa debatt om könsstympning i Afrika. Debatten blev dock om något helt annat, om "den vite".

Vi fick frågan om hur konstverket hade uppfattats av andra om det var en vit man som gjort det i stället för Makode, som var färgad? Jo - helt annorlunda. Vi hade kallat honom rasist, kränkande, hets mot folkgrupp m.m.

Samtidigt är det roligt att tänka att vi i Sverige ska ta del av varandras åsikter och vara öppna. Visst, alla tillhör en grupp, men man är inte blind för andra grupper.

Det fungerar inte så i praktiken. Feminister tycker att deras ideologi är bäst och ser bara till sina åsikter inte andras. Samma om rasister, homosexuella m.m. (generaliserat).
Man får debattera känsliga ämnen om den egna gruppen, men så fort andra kommer in och börjar snurra känner man sig hotad.

Hur kan man utvecklas då?