Besviken

Jag förstår att man som människa ska kunna fungera självständigt såväl som i grupp, och att gymnasietiden är just en tid när man testar denna självständighet. Men det finns en skillnad mellan att vara självständig och att vara ensam.

Förr eller senare kommer människor som man litar på vända ryggen, och inte vara där för dig på samma sätt som du var för dem. Detta kan bero på att antingen har du en annan syn på tillit än vad den människan har, eller att ni har helt olika personligheter som krockar för mycket.

Hursomhelst. Detta är naturligt, och det är så man finner vilka som är ens riktiga vänner.

Men jag är trött.
Jag är trött på att ge mitt allt, min energi och mitt ensidiga engagemang till människor som ger falska löften och ändå slutar det samma varje gång - jag blir ensam.

Det är mest mitt egna fel. Att jag tar åt mig för mycket, och att jag inte ser mig för innan jag litar på en person. Och varje gång blir jag sårad. 

Vad är nu mitt syfte med detta inlägg, att få andra att tycka synd om mig? Stackars puttenutte, har inga vänner, sitter i ett hörn och gråter sig till sömns. 

Hah. Nej. Jag vill bara säga: Det finns så många som är ensamma inombords, och det är ingen rolig känsla. Till alla personer som känner sig tomma och ensamma: Akta er för vem ni litar på. När man är ensam har man ett behov av en person man kan öppna sig för, och detta kan resultera i att man väljer "första bästa". Akta.
Näst vill jag säga att man ska uppmärksamma de vänner man faktiskt har, och inte begrava sig i att man inte är populärast i sin omgivning eller att man har sidor som alla inte tycker om. Dina riktiga vänner älskar även dina dåliga sidor, älska deras också. 

Och sist vill jag säga: Till alla vänner, flickvänner, pojkvänner, syskon m.m. Ska ni ödsla er tid på en person, se till att den tiden blir värdefull. Det krävs mindre än vad man tror för att göra en person glad. Man ska inte vara rädd för att misslyckas, det gör man bara om man inte gör någonting alls.
Om du vet att du inte pratat med en person på ett tag, ring! Red ut saker, ni båda kommer må bättre av det.

Var en god vän, ge förslag till aktiviteter ni ska göra istället för att låta den andra bestämma.

Ser du att någon sitter ensam i klassrummet, gå fram till den personen. Prata om vädret, om läxan, ge en liten komplimang vad som helst.

Det viktigaste är.. Att det ska komma från hjärtat. Vill du att en person ska känna sig ensam, och helt enkelt inte bry dig om din omgivning, fine. Bry dig om dig själv. Men kom ihåg: Som man bäddar får man ligga. Ingen tycker om en narcissistisk, egotrippad, oempatisk person. Då kan det sluta med att du blir ensam.
Och oavsett hur tuff, klen, arg, glad, lång, kort du är... Ingen vill vara ensam.