Varför man ska skämma bort barn

Har precis skrivit på ett kontrakt med Backup, nu har jag alltså två jobb woop woop.

Dock är det inte för pengarna eller erfarenheten jag jobbar, det är för att jag ska sätta ett värde på mig själv. Det är för att jag ska känna att jag sliter, för jag är så jäkla trött på att höra allt snack om att jag är bortskämd, om att jag inte vet hur livet egentligen ser ut, om att bara för att mina föräldrar brydde sig om mig och älskade mig ska jag nedvärderas.

Jag har stött på så många människor, faktiskt nästan alla av mina vänner, som klagar på deras barndom. Det kan vara allt från mobbning till bråk hemma m.m. Och jag har otaligt många gånger fått höra om hur snälla mina föräldrar är mot mig, och basically att jag vuxit upp med en silversked i munnen. Alltså va?

Jag har slitit precis som alla andra, men nu har jag haft turen att jag har haft mina underbara föräldrar som stöttat mig igenom det, dock ibland på fel sätt, men de bryr sig om mig. Alla föräldrar bryr sig om sina barn. Så varför är det så negativt med att skämma bort sina barn? I mina ögon betyder inte skämma bort som att man köper guldleksaker och ferraris när man är tolv, utan att älska och bry sig om sina barn, vilket alla föräldrar borde göra.

Så om jag är bortskämd är jag jävligt stolt över det, eftersom mina föräldrar har gjort sitt jobb, och ett jävligt bra jobb. Alla ungar som inte blivit älskade av sina föräldrar ska inte skryta om att de fått slita i livet mer än andra, de ska snarare lägga skulden på sina föräldrar för att de gjort ett skitjobb.

Alla sliter i livet, även kronprinsessan Victoria. Det är det som innebär att leva, det är att slita. Visst alla sliter olika mycket, men bara för att man blivit slagen eller våldtagen eller misshandlad eller vad som helst ska man inte sätta sig högre andra människor och skrika efter att få andra att tycka synd om dig. Ja, det sker hemska saker hela tiden, och ja jag är jätteledsen att man inte kan förhindra allt, men kom inte till mig och börja hacka på mig för att ditt liv varit tufft. Bara för att jag haft bra föräldrar, måste det väl inte betyda att mitt liv varit en dans på rosor?

Så snälla, sluta jämföra problem, och istället för att ta ut dina problem på andra, ta itu med dina egna problem. Verkligen, det är du som har kontrollen ifall du vill leva ett bra liv eller dåligt liv. Ingen annan.

Sure, nu har ju jag inte blivit våldtagen eller brutalt misshandlad sen barndomen, så ni kommer säkert säga att jag inte fattar vad ni gått igenom. Det är sant, men jag kan egentligen säga samma sak. Ni fattar inte vad jag gått igenom. Betyder det att jag ska använda det för att ställa mig högre än er? Nej.

Alla har sina sätt att komma över saker och ting, och innerst inne vill ingen vara olycklig. Ingen vill ha självmordstankar, ingen vill känna sig som skit.

Låt mig då säga sanningen för er: Ni är inte skit. Ni är fantastiska. Ni har en gåva som många miljarder har dött för att få. Livets gåva. Det finns en anledning till att du vandrar på denna jorden just idag, och det är upp till dig att hitta den. Börja älska er själva, för det gör jag i alla fall, och så många andra i er omgivning. Det är ett omöjligt scenario att hela världen är emot er, för att det kommer alltid alltid finnas personer som stöttar dig oavsett vad du gjort eller sagt.

Var starkare än negativiteten.