Vad är en kvinna?

Vad är en kvinna? Det är en hyfsat enkel eller hyfsat svår fråga, beroende på hur man ställer den, men frågan består: vad är egentligen en kvinna?

Vi har lärt oss att en kvinna är motsatsen till en man. En kvinna har östrogen, det gör oss känsliga och ömtåliga, män har testosteron, det gör de hårda, starka, macho. En kvinna har en kropp som ska se bra ut, som ska tillfredställa männen. En kvinna som inte passar in i männens måttstockar ser inte acceptabel ut och är helt enkelt inte en kvinna.
Att vara kvinna är en titel, men du får inte ha någon makt, nej då är du jobbig, och kvinnor ska inte vara jobbiga.

Kvinnor är alltså mäns motsatser. Men det är ju många som hävdar att vi har våra likheter ändå. Vissa vågar t.o.m. hävda att både män och kvinnor är människor. Både män och kvinnor kan tänka abstrakt, både män och kvinnor känner.

Men vi kvinnor, vi är egentligen bara hälften människor. Vi finns till som ett komplement för män som känner sig ensamma. Vi finns till för att finnas men inte ta plats, inte finnas egentligen. Varje man behöver en kvinna, säger man ju. Annars är han ingen man. Han kanske är för blyg, han kanske är för fjollig och feminin? Han kanske är bög?

Vad är en kvinna? Och vad är en man? Båda är väldigt mycket och väldigt lite på samma gång. Allt och inget.

Män och kvinnor är inte människor. Människor är människor. Män och kvinnor är en tanke.

Så vad är en kvinna? En kvinna är ett mönster, en tanke, en upprepad neurokemisk koppling i hjärnan, ett kognitivt under.

En kvinna är precis lika mycket som en man. En man är precis lika mycket som en kvinna, och båda två är konsekvenser av mänsklighet och identitet. En kvinna är en människa med hål mellan benen. En man har en borr. Tillsammans bildar de fortfarande samma enhet som när de är separerade: En klump av organ och nerver. En människa.