Det här med IQ...
Eftersom jag jobbar mycket ute på fältet stöter man på många olika människor (på gott och ont). Jag kommer ihåg ett specifikt sådant möte, som har gått på loop i mitt huvud ända sedan det hände.
Jag stötte på en smärt man i 25 års-åldern, som hade blont hår uppsatt i en ordentlig hästsvans som framhävde hans långsmala ansikte. Han jobbade för ett teleföretag, och vi stötte på varandra. Han verkade väldigt trevlig, kan säga att han absolut gjort rätt i att ha valt en karriär inom marknadsföring. Som vem som helst pratade han passionerat om sig själv och sina prestationer, och så sa han en mening som gjorde mig aningen stum: "Jag har ju trots allt 140 IQ, så jag är ju väldigt duktig på det jag gör".
... För att vara ärlig, det är ett gemensamt mönster jag stött på hos de flesta människor som jag vet är väldigt intelligenta och logiska, och som troligtvis har ett högt IQ värde - Att man passivt antyder hur pass högt på den sociala hierarkin man står för att man kan dra fler logiska samband än andra rent statistiskt, men försöker ändå uttrycka sig ödmjukt så att man inte ska få intrycket att de är rena skrytande kukhuvuden (ursäkta språket), jag menar, man måste få positiv uppmärksamhet från andra för att fylla sin egoistiska hunger eller hur?
Tolka mig inte fel nu, jag drar långt ifrån alla över en kam, jag blev bara så irriterad över just den här mannen, för i sin enda mening antydde han att han hade ett högre värde än andra, och jag tycker det är synd att han använder sitt IQ värde som sitt största personliga värde för att definiera sig själv. Måste man ha en bekräftelse från Mensa för att man ska känna sig som en bra, smart och flexibel person?
Vad är det som säger att människor som har ett lägre IQ värde är också lägre värderade som människor? Ärligt talat tycker jag det är synd att EQ inte värderas högre än IQ, för båda två är minst lika viktiga enligt mig.
Jag är långt ifrån den första som antyder att IQ är ett väldigt snålt sätt att mäta intelligens på, då människan är en väldigt flexibel varelse, alla erfarenheter gör en klokare, oavsett om det handlar om logik, kreativitet, estetik eller vad som helst.
De flesta människor har faktiskt en hel del att säga och tycka till om om saker och ting, och har faktiskt en hel del vett i huvudet, så att indirekt dumförklara andra (som jag fick intrycket att denna blonda mannen gjorde) är väldigt trångsynt, och bekräftar egentligen att man inte nödvändigtvis är "smart" för att man är "intelligent", om man nu ska följa psykologins smått begränsade definitioner av vad de olika begreppen betyder.
Som sagt, jag blev stum för att jag fick uppfattningen över att han hade ett behov av att ställa sig över andra människor med hjälp av sitt höga IQ värde, vilket naturligtvis leder till att människor hamnar i ett defensivt läge, och då är det väldigt svårt att komma överens med varandra.
Så summan av allt - Ett högt IQ värde behöver inte betyda att man är smart (enligt mig).
Jag stötte på en smärt man i 25 års-åldern, som hade blont hår uppsatt i en ordentlig hästsvans som framhävde hans långsmala ansikte. Han jobbade för ett teleföretag, och vi stötte på varandra. Han verkade väldigt trevlig, kan säga att han absolut gjort rätt i att ha valt en karriär inom marknadsföring. Som vem som helst pratade han passionerat om sig själv och sina prestationer, och så sa han en mening som gjorde mig aningen stum: "Jag har ju trots allt 140 IQ, så jag är ju väldigt duktig på det jag gör".
... För att vara ärlig, det är ett gemensamt mönster jag stött på hos de flesta människor som jag vet är väldigt intelligenta och logiska, och som troligtvis har ett högt IQ värde - Att man passivt antyder hur pass högt på den sociala hierarkin man står för att man kan dra fler logiska samband än andra rent statistiskt, men försöker ändå uttrycka sig ödmjukt så att man inte ska få intrycket att de är rena skrytande kukhuvuden (ursäkta språket), jag menar, man måste få positiv uppmärksamhet från andra för att fylla sin egoistiska hunger eller hur?
Tolka mig inte fel nu, jag drar långt ifrån alla över en kam, jag blev bara så irriterad över just den här mannen, för i sin enda mening antydde han att han hade ett högre värde än andra, och jag tycker det är synd att han använder sitt IQ värde som sitt största personliga värde för att definiera sig själv. Måste man ha en bekräftelse från Mensa för att man ska känna sig som en bra, smart och flexibel person?
Vad är det som säger att människor som har ett lägre IQ värde är också lägre värderade som människor? Ärligt talat tycker jag det är synd att EQ inte värderas högre än IQ, för båda två är minst lika viktiga enligt mig.
Jag är långt ifrån den första som antyder att IQ är ett väldigt snålt sätt att mäta intelligens på, då människan är en väldigt flexibel varelse, alla erfarenheter gör en klokare, oavsett om det handlar om logik, kreativitet, estetik eller vad som helst.
De flesta människor har faktiskt en hel del att säga och tycka till om om saker och ting, och har faktiskt en hel del vett i huvudet, så att indirekt dumförklara andra (som jag fick intrycket att denna blonda mannen gjorde) är väldigt trångsynt, och bekräftar egentligen att man inte nödvändigtvis är "smart" för att man är "intelligent", om man nu ska följa psykologins smått begränsade definitioner av vad de olika begreppen betyder.
Som sagt, jag blev stum för att jag fick uppfattningen över att han hade ett behov av att ställa sig över andra människor med hjälp av sitt höga IQ värde, vilket naturligtvis leder till att människor hamnar i ett defensivt läge, och då är det väldigt svårt att komma överens med varandra.
Så summan av allt - Ett högt IQ värde behöver inte betyda att man är smart (enligt mig).
Kommentarer
Skicka en kommentar